Det är visst någon som är tillbaka.

Jag känner att jag är på banan igen. Och detta tack vara alla underbara människor jag har i mitt liv. Jag har lagt så mycket tid och energi men framför allt sorg på att leta efter min ängel. Till att förstå var hon är nu. All min fokus på att blicka framåt. Tänk om jag bara hade tagit mod till mig tidigare att stanna upp. Ta en och paus och vända mig om. Tänk, då hade jag sett att min ängel stått bakom mig hela tiden.

Denna insikt firade jag med ett parti kubb, en extra lång nattlig cykeltur genom ett gyllene Stockholm och en ensam nakendans till Boppers.

Sov gott.

1989 ESC

Detta är mitt bästa ESCs minne och år.

Om jag tänker efter så kommer jag inte ihåg något år innan detta. Vet heller inte exakt vad det beror på. Min bror föddes visserligen detta år men gissar att han hade liten del av min exaltering. Även en Emma klev in i mitt liv just vid denna tidpunkt och det kan faktiskt ha med saken att göra.

Men annars kan det bero på att jag fortfarande kan komma på mig själva när jag (läs:försöker) nynna Turkiets underbara låt. Eller härma (detta försöker jag inte med utan lyckas jäkligt bra) Irlands underbara moves. Eller är det rent utav Portugals bidrag vars outfit och refräng är bortom denna värld. Det kan förresten rent utan även bero på att Prinsessan Dianas tvillingsyster satt sig bakom pianot för att tävla för Schweitz. Fast allra mest beror det nog ändå på Israel; jag menar, vad gör den lilla pojken idag egentligen - jag VILL så gärna veta. Ja, till och med Italien var juh med för sjutton. Och Frankrikes svar på Anne på Grönkulla; I love her. Och sen hade vi juh En dag, Eeeeeeen daaaaag Tommy, en dag och vinnarlåten som rockar mig så in i bängen!

Hur som helst. Året är 1989 och det är iaf här min passion börjar och även till och med förmågan att bli kär. Tack Thomas Forstner för ditt bidrag Nur ein lied; även om du tyckte att du bara sjöng en liten sång så gjorde du det rakt in i mitt hjärta där du nu för alltid kommer bevaras.

Come on, lets do this!

Ligger i den nyinköpta soffan som väntar på att bli insutten i helgen av fina vänner. Vilar ena ögat på Thunder som somnat i en position som säkert tagit iallafall ett av hans många kattliv och det andra ut igenom fönstret på Stockholmsnatten. Som är blå. Inte katten utan natten eller kanske jag. Jag är nog en rätt ojämn människa ändå. Nyss var jag gul som lyckan sen blev jag röd som kärleken men nu är jag blå som sorgen. För en stund. För jag vet att det varar just bara för en stund. För fördelen med att vara ojämn är att man sällan är jämn. Sen blir jag röd som kärleken för att sluta gul som lyckan.

This is my time.

Nu har det hänt; både att jag bloggar om min nyaste outfit OCH att jag köpt något enbart för att det snart är schlagertime. Åh, den kommer matcha mitt rosa bubbel så bra!

Nu när jag kan se solen igen och känna dess strålar värma mitt ansikte så börjar jag äntligen tro på att himlen har blivit en ängel rikare...

Idag har varit en fantastisk dag på jobbet. Många och bra kunder, underbara teamisar och rappa timmar. Det vill jag få sagt denna fredag kväll. Sitter dessutom och spånar som bäst på roliga textila projekt. Det går bra nu. MÅR bra nu. Först ut är lurvjackan som skall bli Mr Väst och därefter få följa med mig och Herr Skinnpaj ut på stan imorgon.

Ge mig lite farligheter. Jag är redo.

Ett axlock från ett av de bästa jobben då det faktiskt känns lite mindre glatt;

1. Stundande rea. Som Patricia milt valde att utttrycka sig - rean gör människor till folk. Jag väljer dock den lite mer barska linjen och påstår att de blir till beasts.

2. Väldigt lite och knappt ingenting alls kan få mig att tycka att barn inte är för alltid guds änglar på jorden. Men i dessa vardagliga mirakel innefattas ikke tillhörande föräldrar. Om man byter blöja inne i en provhytt och sedan liksom smetar av innehållet på golvet kommer man faktiskt inte till himlen.

3. Kärlek är en annan bra sak som vid väldigt få tillfällen kan få mig att tveka på dess underbara inverkan. Tack vare min arbetsplats har jag dock tyvärr blivit just ett sådant tillfälle rikare. Kåthet i all ära och absolut även safe practice men håll er för jämars hemma eller töm åtminstonne inte allt ert förstånd i den lilla gummipåsen utan ta med er den använda kondomen när ni går. Tack det uppskattas.

4. Kunder som undrar om vi har tröjan som hänger i skyltfönstret i butiken där borta (pekar lite snett bakom sig) bör inte förvänta sig ett vettigare svar än själva frågan i sig. Jag vet heller inte på rak arm vad ALLA våra byxor kostar och nej, vi har konstigt nog inte 100% rabatt på våra jackor, dock 100kr. Och jag blir lite gladare av att få frågan vad jag tror varan jag håller i handen har för färg och när jag svarar att den är aprikos säger kunden att hon håller med mig och går. Men jag lovar att jag inte ljuger när jag säger att plagget ni söker efter är slut och jag är heller inte för lat för att gå och leta.

5. Påsklovsbarn bör inte få tillgång till provrumsbrickorna. De kastar sådanna i huvudet på butiksbiträdet.

6. Provhytten är inte en toalett.

Så, nu skall jag sova med lättat hjärta så att jag snart får vakna upp till en ny härlig dag på jobbet. Sov gott vänner!


The Sacred Heart of Jesus - glöm inte att alltid tro på det goda i människan.