Det jag fallit för mest är idén om Cradle – to – Cradle, eller vagga till vagga, som är ett designparadign utvecklat av kemiprofessor Michael Braungart och arkitekten William McDonough.
Vagga till vagga använder sig av naturens egna processer som modell för mänsklig produktion och grundar sig på följande tre principer:
• Avfall kan och skall göras om till näring
• Solen bör användas som energikälla
• Alltid främja mångfald
Enligt dessa principer kan alla material genom rätt grunddesign bli näring åt mikroorganismer eller industriella processer även efter sitt egna avtjänade syfte. Därigenom eliminerar man avfall som koncept där tidigare avfall blir till antingen näring åt jorden eller nya värdefulla råvaror åt industrin.
I förlängningen tror jag att detta är en ny, cirkulär ekonomi där material; precis som i naturen aldrig förstörs eller ackumuleras och där tillväxt, produktion och konsumtion faktiskt vore av godo.
Rent krasst men kanske även lite väl utopiskt skulle man kunna påstå att vagga till vagga-principen skulle kunna lägga en grund där människan och hennes konsumtion inte längre vore en börda för biosfären utan rent utav skulle vara livsviktig för än mer liv och mångfald.
En ny industriell revolution genomförs givetvis inte i en handvändning; frågan är om det i huvudtaget är möjligt? Kan vi ersätta dagens industriella system där enorma mängder av värdefulla material går till spillo på soptippar och förbränningsanläggningar med kretsloppsoptimerade lösningar?
Enligt mig är det fullt möjligt, men det förutsätter att vi gör om och gör rätt. Ny design och nya konstruktionslösningar. Skrämmande nog (men även väldigt hoppfullt) så kan 80% av en produkts miljöpåverkan bestämmas redan i designstadiet. Med detta sagt tycker jag att det är ganska självklart var man skall börja....
Tänk så mycket kloka saker vi får upp ögonen för under vissa föreläsningar ;) Det sår i alla fall ett litet frö för vidare resonemang.
SvaraRaderaKram