Hur mycket bättre kan man börja dagen än med ett spinningpass som inleds med en låt av Nick Cave? Fick mig dessutom ett gott skratt (inombords) över två muskelknuttars paradoxala handling genom att ta hissen upp till gymet.
Idag, eller snarare igår, påbörjade jag resten av mitt gamla liv - som inbiten gymmare. Jag har som student liksom glömt bort att det finns tid före kl 09.00 på morgonen. Och förresten efter 16.30 också för den delen. Dessutom som glad handelsanställd har det varit än svårare att få till en rutin för kontinuerlig träning. Däremot har det funnits gott om tid till att klaga och ojja sig över den kropp som sakta förfaller. Damn you Frida.
Har nu vaknat ur denna insomnia och återigen alltså fattat att min kropp är gjord för att röra på sig. Och den gör det dessutom jäkligt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra jobbat!
SvaraRadera