Röckenröll.

Jag älskar när mitt liv går i konserternas tecken;

22: a feb, dvs IKVÄLL, blir det till att fira min egna födelsedag med Fu Manchu-diggande.
5:e juni blir det wow-faktor nummer ett. Green Day i Götet baby!
8-10:e juli skall det rokkas på Rockweekend och till lillebrodern.

Over and out!

I mina ägor

I dagsläget innehar jag;
En Niclas som Gud skänkt från ovan (ja, jag inser min icke rätt till lagligt ägande)
En spriljans ny diskmaskin.
En stycke finfin kissekatt.
Ett gäng vackra kompisar av det allra bästa virket.
En snart helt iordningställd lägenhet.
Ett par nyupptäckta och oanvända inlines.
En sissodär fyra stycken syskon som berikar mitt liv.
Ett gott mod.

Buddha och jag.

Jag har nu nyss genomlevt mitt livs första yoga-pass. Jag skriver genomlevt för det fanns stunder då jag faktiskt trodde att jag skulle dö. Ät inte isterband strax innan ni skall utöva denna ädla konst får först och främst fungera som en summering och som en slags röd tråd genom hela detta jäkelskap. När jag kliver in på passet inser jag, vilket jag juh egentligen redan visste, att man dessutom skall vara barfota. Bara det är juh egentligen en jäkla påhitt. Tänkte att jag kunde sträcka mig till att ta av mig till strumplästen vilket resulterade i upptäckten att jag hade två helt olika strumpor på mig, en knallrosa med oranga ränder och en svart med gröna grodor på. Detta upptäckte även resten av gruppen. Jag tänkte; pest eller kolera, tog ett djupt andetag och tog faktiskt av mig strumporna. Herrejävlar. Efter det har jag faktiskt en black out på ca 30 min där min kropps och psykiska hälsa påfrestas maximalt. Denna bläcka avbryts dock av att jag plöstligt hör hur SAMTLIGA i gruppen andas VÄLDIGT HÖGT och VÄLDIGT OFFENTLIGT. Det är ungefär här jag samlar all min kraft till att lungt och sansat bara stå kvar i min hund, eller riddare, eller brygga eller vad jag nu helt abnormt har bänt min kropp till att stå i. Klockan slår äntligen en timme och passet är slut. Jag hade planerat att komma därifrån fort men ligger helt färdig kvar på mattan. Tänker att denna tortyr ska jag nog ändå ge några chanser till innan jag för alltid bojkottar. Vid andra eller tredje försöket borde jag vara lite vigare och folk borde ha slutat andas så otroligt högt.

Frida storstädar.

Gammal teori; om man gömmer det där liket i garderoben tillräckling väl och länge så ruttnar det för att slutligen förmultna till en liten oskyldig och samtidigt näringsgivande jordhög. Denna hög skvallrar inte om vad den en gång var och är dessutom betydligt lättare att forsla bort på egen hand än ett helt lik.

Ny teori; gamla lik luktar unk och göder dessutom toxida likmaskar. Visserligen kan man aldrig kringå det ekologiska kretsloppet där av jord är du kommen och av jord skall du åter vara. Dock med risk att innan detta har skett så har förmultningen förgiftat allting runtomkring. Dessutom är ett lik alltid lättare att bära om man vågar vara två än att ensam skyffla jord.

The World in One Country

Utanför mitt fönster gnistrar vintersolen i den pudervita snön. Aldrig är Sverige så vackert som precis just nu. Ändå sitter jag här efter en lång natt med klump i magen och en saknad. Jag har drömt så många drömmar, återupplevt så många minnen och väckt liv i den kärlek jag nu ett tag förträngt. Föremålet för min ångest är Sydafrika. Landet som färgats rött av både sol och skam, landet där exeptionellt är lagomt, landet som får mig att gråta och skratta, landet som gett mig några av de värsta stunderna i mitt liv men även de allra vackraste.


Låt oss ses snart igen!

Veckan som varit.

Måndag-onsdag; kan väl lättaste summeras av ingen träning men jobb. Tog även en nattlig tripp ner till Borås med tillhörande tågförsening och hotell. Och så fick det vara bra med det!
Torsdag; började lagomt muntert med en planerad flytt utan kartonger, bör tilläggas att här är jag fortfarande ganska glad i hågen. Men vid insikt om att jag har blivit bortglömd av Bussgods som väldigt avtalat skulle hämta mina grejjer (bla. en byrå i massivt trä och med måtten 1,5m x 1m) för en frakt upp till Stockholm tog det hus i helvetet. Efter utskällning över telefon fick jag ett tappert förlåt samt ett förslag om att jag kanske kunde ta taxi. Jo, jättebra idé herr Bussgodsgubbe - att jag inte bara hade tänkt på det, hoppas att du kommer brinna förevigt i helvetet, tack så mycket och ha en bra dag! Dock avslutades denna torsdag på ett mycket ypperligt sätt med föreläsning i entreprenörskap och med beläggningslaborationer. Tänka sig vad fina klasskamrater, några liter kemikalier och tuffa skyddsglasögon kan göra för humöret!

Fredag; tillbaka i ljuva Stockholm med sushiätning, filmtittning och Ben & Jerrysnjutning. Det som skulle ha blivit en tidig kväll i sängen blev till en riktigt långdragen och bra avslutning på vardagen. Lördag; agerade flytthjälp till Niclassystern som bor på 4:e våningen utan hiss. Upp och ner i stentrappor gonna make my beach ass tight as a tiger! Lite jobb på det och en konsert med bästa Billy Talent och saken är biff. Grabbarna hyllade svensk hockey och var så där riktigt kanadensiskt gemytliga, leverade hits efter hits och var allmänt jävla bra. Dock sänktes stämningen (eller rättare sagt så kanske den rent utav aldrig riktigt infann sig) av lite för många folkölsberusade tonåringar som luktade pubertalsvett och hormoner.


Söndag; frulle på nyupptäckt fik, solsken, storhandling och ett tappert försök att äntligen inviga Hammarbybacken (att jag sedan insåg att mina snowboardskor är i Ljusdal är en annan och bitter historia). Misslyckades även med att skruva upp en gardinstång men var desto bättre på att hinka kaffe. Vinkade av min bättre hälft som skulle åka till sina gamla hoods och tog en tröstande tripp till Stadsbiblioteket. Jag gillar hus som har ett helt rum enbart fyllt med böcker om blommor, katter OCH textil! Dock blev jag stoppad vid lånedisken pga en tveksamhet över om det verkligen var jag på mitt körkortsfoto. Efter lite bedyrande om min oskyldighet samt säkrande av identitet fick jag ändå låna hem mina utvalda böcker. Rätta mig om jag har fel för jag är juh ändå ingen utbildad akademiker men med boktitlar som "Kattägarens handbok", "Gröna balkonger" och "Affärsplanen" borde jag ändå inte falla in under varken kategorin terrorist eller tjihoo-nu-förfalskar-jag-mitt-körkort-så-att-jag-kan-låna-dessa-böcker-utan-att-lämna-tillbaka-dem.

Hur som haver, tack för en fin vecka - detta gör vi om!

In the corner of my eyes.

Kan man någonsin ha en dålig dag med dessa på?

Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

Du måste sluta vara rädd för sånt som inte är något farligt.
Du måste sluta oroa dig för sånt som inte spelar någon roll.

Våga tro att det faktiskt ligger nånting i orden: ”Att oroa sig idag är att låna bekymmer från morgondagen” Det är okej att det går på tok, det är okej att göra bort sig, det är till och med okej att det går fullständigt åt helvete ibland. Det är inte så farligt. Det blir bättre. Det blir bra. Kanske för att det måste.

All min stolthet, all min fåfänga, all min snarstuckenhet. Mina drömmar, min goda vilja, ja, allt jag vill så väl. Allt jag tar på mig, allt jag försöker bära, allt jag ska lyckas med, allt som inte får gå fel. Låt allt detta vara; för vem av oss kan med alla våra bekymmer lägga en enda aln till vår livslängd?

Vinden stillnar framåt kvällen, vågen planar ut mot stranden, solen sjunker ner, röd och stor. Gäddan slår i mörka vattnet, lommens rop hörs över nejden. Och inget är så farligt som du tror.


Amen.

...

Gubbe på tunnelbanan som kommer inklirrandes med fyra fulla systempåsar; ursäkta att jag låter så, jag är ingen alkis. Du kanske undrar varför jag köpt så mycket vin?

Jag; nej, det tänkte jag faktiskt inte på men du får jättegärna berätta om du vill.

Gubben; gumman hörde nämligen på nyheterna i morse att om man dricker tre glas vin om dagen så sänker man kolestrolet. Så vi sa att vi skulle passa på innan hälsovårdsnämnden ändrar sig igen.