Det är visst någon som är tillbaka.

Jag känner att jag är på banan igen. Och detta tack vara alla underbara människor jag har i mitt liv. Jag har lagt så mycket tid och energi men framför allt sorg på att leta efter min ängel. Till att förstå var hon är nu. All min fokus på att blicka framåt. Tänk om jag bara hade tagit mod till mig tidigare att stanna upp. Ta en och paus och vända mig om. Tänk, då hade jag sett att min ängel stått bakom mig hela tiden.

Denna insikt firade jag med ett parti kubb, en extra lång nattlig cykeltur genom ett gyllene Stockholm och en ensam nakendans till Boppers.

Sov gott.

1989 ESC

Detta är mitt bästa ESCs minne och år.

Om jag tänker efter så kommer jag inte ihåg något år innan detta. Vet heller inte exakt vad det beror på. Min bror föddes visserligen detta år men gissar att han hade liten del av min exaltering. Även en Emma klev in i mitt liv just vid denna tidpunkt och det kan faktiskt ha med saken att göra.

Men annars kan det bero på att jag fortfarande kan komma på mig själva när jag (läs:försöker) nynna Turkiets underbara låt. Eller härma (detta försöker jag inte med utan lyckas jäkligt bra) Irlands underbara moves. Eller är det rent utav Portugals bidrag vars outfit och refräng är bortom denna värld. Det kan förresten rent utan även bero på att Prinsessan Dianas tvillingsyster satt sig bakom pianot för att tävla för Schweitz. Fast allra mest beror det nog ändå på Israel; jag menar, vad gör den lilla pojken idag egentligen - jag VILL så gärna veta. Ja, till och med Italien var juh med för sjutton. Och Frankrikes svar på Anne på Grönkulla; I love her. Och sen hade vi juh En dag, Eeeeeeen daaaaag Tommy, en dag och vinnarlåten som rockar mig så in i bängen!

Hur som helst. Året är 1989 och det är iaf här min passion börjar och även till och med förmågan att bli kär. Tack Thomas Forstner för ditt bidrag Nur ein lied; även om du tyckte att du bara sjöng en liten sång så gjorde du det rakt in i mitt hjärta där du nu för alltid kommer bevaras.

Come on, lets do this!

Ligger i den nyinköpta soffan som väntar på att bli insutten i helgen av fina vänner. Vilar ena ögat på Thunder som somnat i en position som säkert tagit iallafall ett av hans många kattliv och det andra ut igenom fönstret på Stockholmsnatten. Som är blå. Inte katten utan natten eller kanske jag. Jag är nog en rätt ojämn människa ändå. Nyss var jag gul som lyckan sen blev jag röd som kärleken men nu är jag blå som sorgen. För en stund. För jag vet att det varar just bara för en stund. För fördelen med att vara ojämn är att man sällan är jämn. Sen blir jag röd som kärleken för att sluta gul som lyckan.

This is my time.

Nu har det hänt; både att jag bloggar om min nyaste outfit OCH att jag köpt något enbart för att det snart är schlagertime. Åh, den kommer matcha mitt rosa bubbel så bra!

Nu när jag kan se solen igen och känna dess strålar värma mitt ansikte så börjar jag äntligen tro på att himlen har blivit en ängel rikare...

Idag har varit en fantastisk dag på jobbet. Många och bra kunder, underbara teamisar och rappa timmar. Det vill jag få sagt denna fredag kväll. Sitter dessutom och spånar som bäst på roliga textila projekt. Det går bra nu. MÅR bra nu. Först ut är lurvjackan som skall bli Mr Väst och därefter få följa med mig och Herr Skinnpaj ut på stan imorgon.

Ge mig lite farligheter. Jag är redo.

Ett axlock från ett av de bästa jobben då det faktiskt känns lite mindre glatt;

1. Stundande rea. Som Patricia milt valde att utttrycka sig - rean gör människor till folk. Jag väljer dock den lite mer barska linjen och påstår att de blir till beasts.

2. Väldigt lite och knappt ingenting alls kan få mig att tycka att barn inte är för alltid guds änglar på jorden. Men i dessa vardagliga mirakel innefattas ikke tillhörande föräldrar. Om man byter blöja inne i en provhytt och sedan liksom smetar av innehållet på golvet kommer man faktiskt inte till himlen.

3. Kärlek är en annan bra sak som vid väldigt få tillfällen kan få mig att tveka på dess underbara inverkan. Tack vare min arbetsplats har jag dock tyvärr blivit just ett sådant tillfälle rikare. Kåthet i all ära och absolut även safe practice men håll er för jämars hemma eller töm åtminstonne inte allt ert förstånd i den lilla gummipåsen utan ta med er den använda kondomen när ni går. Tack det uppskattas.

4. Kunder som undrar om vi har tröjan som hänger i skyltfönstret i butiken där borta (pekar lite snett bakom sig) bör inte förvänta sig ett vettigare svar än själva frågan i sig. Jag vet heller inte på rak arm vad ALLA våra byxor kostar och nej, vi har konstigt nog inte 100% rabatt på våra jackor, dock 100kr. Och jag blir lite gladare av att få frågan vad jag tror varan jag håller i handen har för färg och när jag svarar att den är aprikos säger kunden att hon håller med mig och går. Men jag lovar att jag inte ljuger när jag säger att plagget ni söker efter är slut och jag är heller inte för lat för att gå och leta.

5. Påsklovsbarn bör inte få tillgång till provrumsbrickorna. De kastar sådanna i huvudet på butiksbiträdet.

6. Provhytten är inte en toalett.

Så, nu skall jag sova med lättat hjärta så att jag snart får vakna upp till en ny härlig dag på jobbet. Sov gott vänner!


The Sacred Heart of Jesus - glöm inte att alltid tro på det goda i människan.

Jag ser det töar.

Med våren kommer kreativiteten. Om det inte redan är ett bevingat ordspråk tjingar jag det nu och gör det till mitt.

Jag har några projekt som jag länge både sopat under mattan och gömt i snö. Några lite större medan andra mycket mindre. Nu jämars skall här bli färdigställt.

~ en stycke jordglob skall kläs i tyg och diamantbling
~ farmors gamla men mycket fina virkade dukar (tar även tacksamt emot flera) väntar ett öde som taklampa
~ kort skall framkallas för att hamna i, tro det eller ej, fysika fotoalbum
~ den alltför tama dalahästen skall sadla om till en svartrockare med förkärlek till punk

Återkommer med slutresultat.
Men så länge tycker jag att vi njuter av solen.

"Vår är inom tempererat klimat en av de fyra årstiderna, som på norra halvklotet enligt årets kalenderindelning brukar omfatta månaderna mars, april och maj. Ankomsten av vissa flyttfåglar och blommande örter brukar av många anses som tecken på att våren har kommit" Detta säger wikipedia. Jag säger välkommen ack du sköna. Med detta vill jag även härmed presentera familjen Ohlsson/Backlunds senaste blomförvärv.

Själslig retreat

Nu är jag hemma igen efter underbara dagar i ländernas land - Italien. Men så var jag juh också där med familjernas familj. Tack Backlundarna och tillhörande Herr C för helt oförglömliga minnen och härliga skratt. Detta och ni kommer alltid ligga mig närmast hjärtat.

Fusing the beauty of art with the fabric of clothing for the greater good

Klädmärket Jedidiah; som i jeddijadda joddelladi, hoppsan sicket bra företag och en sån daaaaaag. Snygga ekologiska tischor till rätt pris och med ännu bättre syfte. För varje sålt plagg går en viss procent av vinsten till olika hjälporganisationer. Plus i kanten för att man får veta den exakta summan samt vad pengarna går till från just det plagg du har valt att köpa.
www.jedidiahusa.com


Owl Beat. Feel the beat. Owl you feel. Beat. Feel. Say no more.
I buy.

...

Just imorgon kanske resten av mitt liv börjar. Det känns faktiskt så. Egentligen kanske det redan började i måndags eller rent utav igår. Det spelar heller ingen roll exakt när det skedde men känner dock att något defenitivt är annorlunda. Ja, imorgon börjar nog resten av mitt liv ändå. Eller så suger jag på karamellen och låter det ske på fredag. Då är juh även mitt hjärta med.

Bra dag.

Det bästa med Borås just idag är att om 5 timmar så har jag skrivit min (förhoppningsvis) sista THS-tenta samt att salami/brie-mackorna bara kostar 25 kr.

Tillsammans.

Jag och min gode vän Honolulu-kaffemuggen är på väg in till stan. Vi passar så bra ihop, hon och jag för vi strävar mot samma mål i livet - always stay true to your (i muggens fall; many) colours och att alltid vara varm inombords.

Moment 22

Jag har (eller inte har, beror på hur man ser det) ett ihoptejpat körkort, ett borttappat pass och ett kontokort som är i tre delar. Dessa skulle idag fixas, beställas och efterlysas.

Jag gick ut i solskenet med inställningen att saken är biff. En kaffe och chaibulle med fina E gjorde mig än säker på att vi gick mot bättre tider. Detta tog snart en eller snarare två receptionister abrupt död på.

Första fixaranhalt var banken. Då jag inte har något kontokort tänkte jag gå in på banken för att ta ut pengar till att betala för mitt tilltänkta nyinförskaffande av körkort och pass. Detta gick inte för sig då jag just inte hade något giltigt körtkort eller pass.

Nähä. Då gick jag till polisstationen för att skaffa mig detta nya pass och höll tummen på att de kontanter jag redan hade skulle räcka. Jajjemän, 400 riksdaler och passet skulle vara i hamn. Phu. Men vänta lite nu. Receptionisten påpekade att jag juh ej kan ansöka om ett nytt pass om jag inte har ett giltigt körkort.

Så klart. Så dumt av mig. Springer iväg till vägverket för att, inte skaffa ett NYTT körkort utan enbart som det så vackert heter: FÖRNYA mitt trasiga. Gick självklart sådär eftersom mitt trasiga körkort inte längre var giltig identifikation. Fick dock upplysning att om jag bara kunde visa mitt pass så skulle de kunna hjälpa mig. Efter att jag uppgivet förklarat mitt dilemma sa receptionist nr 2 glatt att om bara gick in på korkortsportalen.se kunde jag med hjälp av e-identifikation beställa, eller jag menar, förnya mitt gamla körkort. Återigen kände jag hopp.

Halvkutade till biblioteket för att koppla upp mig. Mycket riktigt, hittar sidan och länken och ljuset känns nära. Identifierar mig men upp kommer en ruta. Den informerar om att jag enbart kan beställa en blanket om förnyelse av körkort via hemsidan OM jag har tappat bort den riktiga ansökan som jag måste få via vägverkets kontor.

Så jag kan alltså inte skaffa nytt pass eftersom jag inte har något giltigt körkort vilket jag ej kan förnya då jag inte har ett pass. Situation känns just nu lite halvknivig men är säker på att om jag bara fortsätter skjuta upp detta elände i några dagar till så kommer det lösa sig av sig själv.

Back on track.

Hur mycket bättre kan man börja dagen än med ett spinningpass som inleds med en låt av Nick Cave? Fick mig dessutom ett gott skratt (inombords) över två muskelknuttars paradoxala handling genom att ta hissen upp till gymet.

Idag, eller snarare igår, påbörjade jag resten av mitt gamla liv - som inbiten gymmare. Jag har som student liksom glömt bort att det finns tid före kl 09.00 på morgonen. Och förresten efter 16.30 också för den delen. Dessutom som glad handelsanställd har det varit än svårare att få till en rutin för kontinuerlig träning. Däremot har det funnits gott om tid till att klaga och ojja sig över den kropp som sakta förfaller. Damn you Frida.

Har nu vaknat ur denna insomnia och återigen alltså fattat att min kropp är gjord för att röra på sig. Och den gör det dessutom jäkligt bra.

Två kompisar är mer än en jag.

Dagens ledord och stöttepelare; TEAM WORK!

Tack!

God Morgon.

God eller allsmäktig?

Nu när jag sitter här med näsan i ekonomiböckerna och brottas med strategier, analyser, budgtering och olika styrningssätt förstår jag det viktiga i att välja om man tror att Gud är allsmäktig eller god. De gånger jag hittills i mitt liv funderat över detta (alltså Gud inte affärsmannaskap) så har jag inbillat mig själv att Gud måste vara god. Lite på grund av att det har varit så enkelt att bara byta ut u:et mot o:et så har man liksom samma ord. Bara det måste juh betyda att det är rätt. Men även för att jag faktiskt inte annars kan se varför man tillåter sig själv att släppa taget och lita på något högre än sig själv om det just inte är annat än gott.

Men som sagt, nu sitter jag juh här med näsan i ekonomiböckerna och börjar omvärdera min tro. För i detta finns inget gott. Den där Gud har nog fått dubbelhybris och utsett sig själv till allsmäktig så här lagomt innan tentan i affärsutveckling. Denna omnipotens där Gud inte bara kan överskrida fysikens och sannolikhetslärans lagar, utan även överskrida logikens ramar har han/hon liksom överträffat sig själv med att inte vara bunden av några som helst begränsningar över huvud taget. Ta på sig bestämmarhatten gjorde Gud minnsann och slängde iväg en omöjlig deadline framför en lätt förvirrad och uppgiven Frida. Sannolikheten att jag klarar denna tenta är lika med noll OM inte den allsmäktige slår klackarna i taket och får för sig att åsidosätta all världens naturlagar totalt genom att uträtta ett mirakel.

Röckenröll.

Jag älskar när mitt liv går i konserternas tecken;

22: a feb, dvs IKVÄLL, blir det till att fira min egna födelsedag med Fu Manchu-diggande.
5:e juni blir det wow-faktor nummer ett. Green Day i Götet baby!
8-10:e juli skall det rokkas på Rockweekend och till lillebrodern.

Over and out!

I mina ägor

I dagsläget innehar jag;
En Niclas som Gud skänkt från ovan (ja, jag inser min icke rätt till lagligt ägande)
En spriljans ny diskmaskin.
En stycke finfin kissekatt.
Ett gäng vackra kompisar av det allra bästa virket.
En snart helt iordningställd lägenhet.
Ett par nyupptäckta och oanvända inlines.
En sissodär fyra stycken syskon som berikar mitt liv.
Ett gott mod.

Buddha och jag.

Jag har nu nyss genomlevt mitt livs första yoga-pass. Jag skriver genomlevt för det fanns stunder då jag faktiskt trodde att jag skulle dö. Ät inte isterband strax innan ni skall utöva denna ädla konst får först och främst fungera som en summering och som en slags röd tråd genom hela detta jäkelskap. När jag kliver in på passet inser jag, vilket jag juh egentligen redan visste, att man dessutom skall vara barfota. Bara det är juh egentligen en jäkla påhitt. Tänkte att jag kunde sträcka mig till att ta av mig till strumplästen vilket resulterade i upptäckten att jag hade två helt olika strumpor på mig, en knallrosa med oranga ränder och en svart med gröna grodor på. Detta upptäckte även resten av gruppen. Jag tänkte; pest eller kolera, tog ett djupt andetag och tog faktiskt av mig strumporna. Herrejävlar. Efter det har jag faktiskt en black out på ca 30 min där min kropps och psykiska hälsa påfrestas maximalt. Denna bläcka avbryts dock av att jag plöstligt hör hur SAMTLIGA i gruppen andas VÄLDIGT HÖGT och VÄLDIGT OFFENTLIGT. Det är ungefär här jag samlar all min kraft till att lungt och sansat bara stå kvar i min hund, eller riddare, eller brygga eller vad jag nu helt abnormt har bänt min kropp till att stå i. Klockan slår äntligen en timme och passet är slut. Jag hade planerat att komma därifrån fort men ligger helt färdig kvar på mattan. Tänker att denna tortyr ska jag nog ändå ge några chanser till innan jag för alltid bojkottar. Vid andra eller tredje försöket borde jag vara lite vigare och folk borde ha slutat andas så otroligt högt.

Frida storstädar.

Gammal teori; om man gömmer det där liket i garderoben tillräckling väl och länge så ruttnar det för att slutligen förmultna till en liten oskyldig och samtidigt näringsgivande jordhög. Denna hög skvallrar inte om vad den en gång var och är dessutom betydligt lättare att forsla bort på egen hand än ett helt lik.

Ny teori; gamla lik luktar unk och göder dessutom toxida likmaskar. Visserligen kan man aldrig kringå det ekologiska kretsloppet där av jord är du kommen och av jord skall du åter vara. Dock med risk att innan detta har skett så har förmultningen förgiftat allting runtomkring. Dessutom är ett lik alltid lättare att bära om man vågar vara två än att ensam skyffla jord.

The World in One Country

Utanför mitt fönster gnistrar vintersolen i den pudervita snön. Aldrig är Sverige så vackert som precis just nu. Ändå sitter jag här efter en lång natt med klump i magen och en saknad. Jag har drömt så många drömmar, återupplevt så många minnen och väckt liv i den kärlek jag nu ett tag förträngt. Föremålet för min ångest är Sydafrika. Landet som färgats rött av både sol och skam, landet där exeptionellt är lagomt, landet som får mig att gråta och skratta, landet som gett mig några av de värsta stunderna i mitt liv men även de allra vackraste.


Låt oss ses snart igen!

Veckan som varit.

Måndag-onsdag; kan väl lättaste summeras av ingen träning men jobb. Tog även en nattlig tripp ner till Borås med tillhörande tågförsening och hotell. Och så fick det vara bra med det!
Torsdag; började lagomt muntert med en planerad flytt utan kartonger, bör tilläggas att här är jag fortfarande ganska glad i hågen. Men vid insikt om att jag har blivit bortglömd av Bussgods som väldigt avtalat skulle hämta mina grejjer (bla. en byrå i massivt trä och med måtten 1,5m x 1m) för en frakt upp till Stockholm tog det hus i helvetet. Efter utskällning över telefon fick jag ett tappert förlåt samt ett förslag om att jag kanske kunde ta taxi. Jo, jättebra idé herr Bussgodsgubbe - att jag inte bara hade tänkt på det, hoppas att du kommer brinna förevigt i helvetet, tack så mycket och ha en bra dag! Dock avslutades denna torsdag på ett mycket ypperligt sätt med föreläsning i entreprenörskap och med beläggningslaborationer. Tänka sig vad fina klasskamrater, några liter kemikalier och tuffa skyddsglasögon kan göra för humöret!

Fredag; tillbaka i ljuva Stockholm med sushiätning, filmtittning och Ben & Jerrysnjutning. Det som skulle ha blivit en tidig kväll i sängen blev till en riktigt långdragen och bra avslutning på vardagen. Lördag; agerade flytthjälp till Niclassystern som bor på 4:e våningen utan hiss. Upp och ner i stentrappor gonna make my beach ass tight as a tiger! Lite jobb på det och en konsert med bästa Billy Talent och saken är biff. Grabbarna hyllade svensk hockey och var så där riktigt kanadensiskt gemytliga, leverade hits efter hits och var allmänt jävla bra. Dock sänktes stämningen (eller rättare sagt så kanske den rent utav aldrig riktigt infann sig) av lite för många folkölsberusade tonåringar som luktade pubertalsvett och hormoner.


Söndag; frulle på nyupptäckt fik, solsken, storhandling och ett tappert försök att äntligen inviga Hammarbybacken (att jag sedan insåg att mina snowboardskor är i Ljusdal är en annan och bitter historia). Misslyckades även med att skruva upp en gardinstång men var desto bättre på att hinka kaffe. Vinkade av min bättre hälft som skulle åka till sina gamla hoods och tog en tröstande tripp till Stadsbiblioteket. Jag gillar hus som har ett helt rum enbart fyllt med böcker om blommor, katter OCH textil! Dock blev jag stoppad vid lånedisken pga en tveksamhet över om det verkligen var jag på mitt körkortsfoto. Efter lite bedyrande om min oskyldighet samt säkrande av identitet fick jag ändå låna hem mina utvalda böcker. Rätta mig om jag har fel för jag är juh ändå ingen utbildad akademiker men med boktitlar som "Kattägarens handbok", "Gröna balkonger" och "Affärsplanen" borde jag ändå inte falla in under varken kategorin terrorist eller tjihoo-nu-förfalskar-jag-mitt-körkort-så-att-jag-kan-låna-dessa-böcker-utan-att-lämna-tillbaka-dem.

Hur som haver, tack för en fin vecka - detta gör vi om!

In the corner of my eyes.

Kan man någonsin ha en dålig dag med dessa på?

Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

Du måste sluta vara rädd för sånt som inte är något farligt.
Du måste sluta oroa dig för sånt som inte spelar någon roll.

Våga tro att det faktiskt ligger nånting i orden: ”Att oroa sig idag är att låna bekymmer från morgondagen” Det är okej att det går på tok, det är okej att göra bort sig, det är till och med okej att det går fullständigt åt helvete ibland. Det är inte så farligt. Det blir bättre. Det blir bra. Kanske för att det måste.

All min stolthet, all min fåfänga, all min snarstuckenhet. Mina drömmar, min goda vilja, ja, allt jag vill så väl. Allt jag tar på mig, allt jag försöker bära, allt jag ska lyckas med, allt som inte får gå fel. Låt allt detta vara; för vem av oss kan med alla våra bekymmer lägga en enda aln till vår livslängd?

Vinden stillnar framåt kvällen, vågen planar ut mot stranden, solen sjunker ner, röd och stor. Gäddan slår i mörka vattnet, lommens rop hörs över nejden. Och inget är så farligt som du tror.


Amen.

...

Gubbe på tunnelbanan som kommer inklirrandes med fyra fulla systempåsar; ursäkta att jag låter så, jag är ingen alkis. Du kanske undrar varför jag köpt så mycket vin?

Jag; nej, det tänkte jag faktiskt inte på men du får jättegärna berätta om du vill.

Gubben; gumman hörde nämligen på nyheterna i morse att om man dricker tre glas vin om dagen så sänker man kolestrolet. Så vi sa att vi skulle passa på innan hälsovårdsnämnden ändrar sig igen.

Med en pepparkaka i handen och kärlek i hjärtat kan inget gå fel.

Sitter mittemot den man jag älskar mest i hela världen, äter pepparkakor och pluggar ikapp förra veckans bokläsning. En vecka är till ända och detta var inte vilken vecka som helst utan en med väldigt mycket hjärta. Den gick nämligen i bästa vänners tecken.

Först ut var familjen Lilja och deras finfina gästvänlighet. Där blev jag en lycklig försökskanin för diverse kulinariska läckerheter, bevandrad i wiis underbara os-värld och taggad till tusen vad det gäller framtida karriär. Jag tackar gudarna för att denna familj har fått tillökning (dock med dvärghamstar men det hör inte till saken)för ju fler Liljor desto bättre. De gör nämligen denna jord lite lite lättare att bo på.

Sen var dags för fina Emman att fylla år så det ordnades en middag med kinesen Tony vilket även jag nu vet att det aldrig kan slå fel. God mat, galet många skratt och en och annan tjiaouch (kinesiska för vinet Chill out) gjorde att måbra-kontot återigen är maxat. Tänka sig att när människor som man älskar samlas på ett och samma ställe så skapas en magi som sällan skådas eller kan uppnås i andra sammanhang. Allt tycks så enkelt. Och allt tycks så självklart.

Tusen tack för att jag fått förmånen att ha er alla i mitt liv. Och med det önskar jag även alla en riktigt trevlig söndagskväll!

Frida hjärta H&M

Nyss hemkommen från jobbet har jag insett att jag har en hejdundrandes great arbetsplats. Detta får mig att le;

~ donation på 100 000 USD för att stödja UNICEF:s insatser i Haiti.
~ kund som ger beröm med citatet "aldrig har jag fått sådan genuin service".
~ färsk frukt varje dag i personalrummet.
~ det ständiga intaget av nya kläder så att jag slipper ha så tung plånbok.
~ överhörda skvallersessioner i provrummet.
~ erbjudandet "runda upp" där alla pengar går till olika hjälporganistioner.
~ att jag lyssnar på tilltal fastän alla kallar mig Annifrid.

Men nu skall jag gå och lägga mig så att jag är redo för en ny runda bakom kassadisken imorgon. Sov gott alla!

Dagens skörd.

Efter att ha klippt ut 91 st 15x15 cm stora kvadrater var det bara att börja klistra. Har man dock med en katt i hasorna som både gillar måttband och saxrörelser var det obeskrivbart mycket lättare tänkt än gjort. Några kvadratdecimetrar genomgick en förändring sakta men säkert så nu är det bara resten av köket kvar..

Före

Efter

När katten är borta så gör råttan om hemma.

Niclas är i Dubai. Jag och Thunder donar lägenhet. Fem meter vit plastfilm är nu införskaffad. Här skall "kaklas" om! Hittade dessutom perfekta klistermärken till min punk-dalahäst jag snickrar på. Nu fattas bara att jag kammar hem den budlagda jordgloben så är båten i hamn.

Önskar er alla en mycket fin fortsättning på denna tisdagkväll.

.....

Vissa anstränger sig så mycket för att glömma att de mister förmågan att alls komma ihåg.

Cradle - to - Cradle

Sitter här med några tankar om design och hållbarhet. Har nyss läst ut två nya böcker i ämnet och säger bara; sluta jiddra, börja trolla!

Det jag fallit för mest är idén om Cradle – to – Cradle, eller vagga till vagga, som är ett designparadign utvecklat av kemiprofessor Michael Braungart och arkitekten William McDonough.

Vagga till vagga använder sig av naturens egna processer som modell för mänsklig produktion och grundar sig på följande tre principer:

• Avfall kan och skall göras om till näring
• Solen bör användas som energikälla
• Alltid främja mångfald


Enligt dessa principer kan alla material genom rätt grunddesign bli näring åt mikroorganismer eller industriella processer även efter sitt egna avtjänade syfte. Därigenom eliminerar man avfall som koncept där tidigare avfall blir till antingen näring åt jorden eller nya värdefulla råvaror åt industrin.

I förlängningen tror jag att detta är en ny, cirkulär ekonomi där material; precis som i naturen aldrig förstörs eller ackumuleras och där tillväxt, produktion och konsumtion faktiskt vore av godo.

Rent krasst men kanske även lite väl utopiskt skulle man kunna påstå att vagga till vagga-principen skulle kunna lägga en grund där människan och hennes konsumtion inte längre vore en börda för biosfären utan rent utav skulle vara livsviktig för än mer liv och mångfald.

En ny industriell revolution genomförs givetvis inte i en handvändning; frågan är om det i huvudtaget är möjligt? Kan vi ersätta dagens industriella system där enorma mängder av värdefulla material går till spillo på soptippar och förbränningsanläggningar med kretsloppsoptimerade lösningar?

Enligt mig är det fullt möjligt, men det förutsätter att vi gör om och gör rätt. Ny design och nya konstruktionslösningar. Skrämmande nog (men även väldigt hoppfullt) så kan 80% av en produkts miljöpåverkan bestämmas redan i designstadiet. Med detta sagt tycker jag att det är ganska självklart var man skall börja....

Halleluja, här skall samlas

50-öringens tid lider mot sitt slut. Äntligen säger jag. Den 1 oktober slutar den gälla som betalningsmedel och våra plånböcker blir därmed lättare av fler orsaker än finanskrisen.

Swedbank tillsammans med föreningen ”50-öringen – litet mynt stor nytta” har startat en aktivitet för att samla in de mynt som är omlopp på marknaden idag vilket är ca 340 MILJONER st! På alla Swedbanks- och Sparbankskontor finns det därför insamlingsbössor där du kan skänka dina 50-öringar och de insamlade pengarna kommer att gå till Bris, Childhood och SOS-Barnbyar.

Jag fick ett ryck och kollade snabbt igenom samtliga väskor och jackfickor och fick redan där ihop 26 st. Med tanke på att jag dessutom har hål i innerfodret i två av väskorna, och att jag när jag tömde den ena förra gången till och med hittade en gaffel, så ska jag nog kunna knåpa ihop några fler bronspengar vid en ny tömning...



Sparbössan har härmed intagit hedersplats och missionen
"findallfiftyöringsandgivethemtochildreninneed" har startat på Midskeppsgatan 11.

Må väl!

.....

Mother Superior called all the nuns together:
- "I must tell you", she said "We have a case of gonorrhea in the convent".
- "Well, praise be.." says an elderly nun at the back "I'm so tired of Chardonnay".

The more addictions the merrier

Nu är det gjort; jag har blitt med blogg!

Till och med jag börjar tycka att jag tagit mitt facebook-beroende till ohälsosamma höjder och tänkte därmed nu balansera ut det hela. Inte för att jag är känd för att vara ett mattesnille direkt men ett 100%-igt beroende uppdelat på två saker borde dra ner procenten till enbart 50 vilket enligt mig (och jag ÄR faktiskt ganska bevandrad i det mänskliga psyket) inte kan klassas som varken farligt eller bortom kontroll...

Har ingen direkt vision om hur denna kommer te sig vilket man verkar ska ha men jag irrar mig väl framåt (precis som vanligt) och slutligen rätt (dock inte lika vanligt).

Jag har i dagsläget heller inga planer på att lägga upp varken osmakliga bilder eller syssla med förtal MEN om du som läser detta inte vill förekomma i någon som helst form på min sida så please let me know.

Kram!